Torsten - en varulv?
L har tydligen hittat knäck på nätet som säger att det föds fler kids vid fullmåne, som i natt. Skrämmande...
Alla som vet något om något vet ju att fullmåne blott föder varulvar...
Hoppas Torsten kommer, men måtte han inte vara hårig med stora hörntänder. Inte för min skull, men för L som ska amma monstr... ehh, jag menar Torsten.
Torsten?
Jag väntar och bävar...
Nej, BF kom och gick igen. Ingen Torsten behagade titta ut. Fint folk kommer visst sent.
Å andra sidan blev det ändå drama i går. L snubblade och undermedvetet gjorde hon allt för att skydda magen, trots att det betydde att hon tog emot fallet med ansiktet. Vilken krigare! Men både hon och jag blev rätt skakiga innan den värsta kalabaliken lagt sig. Sedan satte vi oss och åt gott hos mina färäldrar.
Läste sedan ikapp om partiledardebatten i svt, och ber sedan dess böner om att regeringen sitter kvar efter nästa val. Det är ju skrämmande att tänka sig att västerblocket ska regera landet med straffskatter för snart sagt varenda vardagshjälpmedel som finns Och hur de vill behandla bilar/bränsle/bilindustri är ju rakt av skrämmande. Verklighetsförankringen är noll.
Men det är fortfarande två år kvar till valet, hoppas bara att Torsten är här då.,,
Ha det gott så länge.
Nya tag...
Okej. Visst. lite kritik förtjänar man förstås för den aningen tunna mängden inlägg här på bloggen. Å andra sidan var jag faktiskt jäkligt förkyld, och vi killar och förkylningar ni vet...
Hur som haver, egentligen har jag rätt lite att rapportera. Hade tippat att två skulle bli tre den här helgen, men det verkar som att mina barntips är ungefär lika akurata som mina fotbollsditon. Suck...
Tror däremot att jag börjar bli lite skakig. Härom natten drömde jag att jag var jagad av skattemyndigheten, och i natt mördades en av mina arbetskamrater av en annan snubbe på jobbet. Trodde det bara var den blivande mamman som hade mysko drömmar på grund av hormoner och skit...
Men vi har i alla fall allt redo för hedersgästen. Säng - check! Sängkläder - check! Kostigt myggnät som ska vara bra för att få kids att sova - check! Utsikt mot tv som visar discovery channel - check!
Så nu har jag bara en sak att säga: DET ÄR DAGS ATT KOMMA NU, TORSTEN!
Här ska barnet slagga...
...och därifrån ser man förstås Discovery Channel. Det ska ju börjas i tid!
Graviditet vs förkylning
Ni kommer väl ihåg reklamen med götelaborgarn som satt med huvudet i en ångande balja och tjôtade om att gravida kvinnor ska vara tysta om sina plågor när det finns män som som är förkylda. Tidigare har jag mest använt samma resonemang för att testa gravida tjejers humör och humor. Tills i dag.
Jäklar vad mycket hellre jag skulle vilja ha en bulle i ugnen än skiten som finns i mina bihålor just nu. Å andra sidan är detta inte slutomdömet från mig i frågan, återkommer med det när förkylningen släpper.
I övrigt rullar det mesta på i sin gilla gång. Allt är inhandlat, allt är planerat – nu väntar vi mest bara på hedergästen så partyt kan starta.
Typ.
//OP
Lögnare
Det är tydligen en universell lag att man måste tycka att ett nyfött barn är vackert och - inte minst - att det luktar godare än något annat i hela världen.
Jag är en förbrytare. För inte fan är nyfödda speciellt snygga? Konstigt formade skallar, tittar knappt upp och märkliga frisyrer med fett lite här och där.
Att det är så är inte det minsta konstigt, prova själv att trycka skallen genom en tratt, men inte behöver vi väl ljuga och säga att det är vackert?
Och nog luktar både nybakta bullar (den riktiga sorten) och sommaräng betydligt bättre än en ständigt bajsande liten rundhult unge? Samma sak här för övrigt, inte ungens fel, men vi andra måste sluta narras.
//OP
Åh, så fin han är...
Mamma-idoler
Läser en hel del av L:s mammatidningar (något måste man ju göra på muggen, jag är ju trots allt kille) och blir förundrad. Hur kommer det sig att varenda kändis framställs som en förebild bara för att de har lyckats krysta fram en eller flera ungar – och varför är ni intresserade av hur deras vardag ser ut?
Jag menar, det måste ju vara en försvinnande liten del av befolkningen som delar Pernilla Wahlgrens, Tildes de Paulas eller Mia Skärringers vardagar – så varför bry sig?
Kanske är det bara jag som inte skådat ljuset så upplys mig!
Ja men så då så...
Smittotider
Har letat på nätet efter de alarmerande rapporterna från världens alla läkare, men skrapat noll.
Men visst är det väl så att gravidhormonerna är smittsamma? Vad vore annars förklaringen till mina konstiga beteenden de senaste månaderna? Jag har grinat som ett barn till Huset fullt 2 (uppföljaren till den alls inte särskilt braiga Steve Martin-filmen där han är pappa till en hel bataljon ungar), jag måste upp om nätterna för att byta vatten på lutfisken, om ni ursäktar franskan, och min rygg har blivit stel så tidvis går jag runt som en anka (om än inte lika mycket anka som L...).
Så nog smittar det alltid, det gäller bara för mig att hitta rätt forskare så ska ni få se.
Snyftarfilm?
En månad kvar...
... och jag försöker kontrollera den ständigt smygande paniken genom att skriva av mig – så välkommen till Oktoberpappans blogg.
Om en månad är det dags, då kommer vårt, mitt och L:s, första barn. Kön är okänt, men med tanke på mängden sparkar och styrkan i desamma räknar jag med ett fotbollsmästerskap om sisådär 20 år (EM för herrar eller OS med damlandslaget, vilket som...).
Hittills har graviditeten onekligen avlöpt över all förväntan. Jag själv (ni vet den mindre viktiga parten) har inte haft några större kriser. Och för L:s del har det också varit okej, lite illamående i början, lite bäckenvärk nu mot slutet, men i stort helt okej.
Å andra sidan är det ju nu det börjar, nu går vi in på upploppet, nu ska agnarna skiljas från vetet, upploppsklockan ringer och det är dags att gå ända in i kaklet. I dag är det en månad på dagen kvar till beräknat förlossningsdatum och det är nu mitt liv kommer att förändras.
Det är märkligt att växa upp. Det känns som det var i går jag lekte krig hemma på mammas gata, spelade landhockey i vägkorsningen, pallade morötter på grannskapets bakgårdar. Och nu är jag bara en månad från att bli pappa själv, att ha ansvar för ett helt nytt liv. Kort sagt, att bli vuxen. Jisses...
Plötsligt har en helt ny värld öppnats för mig. Plötsligt ter sig Volvo, pensionssparande och K-special som fullständigt naturliga inslag i vardagen. Joråsåatt, nog är man på väg att växa upp alltid.
Hur som helst, den här bloggen kommer att beskriva min resa från dags dato och framåt. Jag ska vara så uppriktig jag bara kan, även om det lär innebära en hel del obehagliga sanningar – för mig. Jag misstänker att när de tankar om föräldraskap, vuxenliv och ansvar som numer ständigt surrar genom skallen i fortsättningen kommer att fästas på digitalt papper, kommer de också att bli rejält mycket mer påtagliga för yours truly. Det får man leva med, kanske det till och med är bra. Det är i alla fall förhoppningen, och anledningen till att oktoberpappan.blogg.se alls numer finns.
Och en sista sak: jag lovar att inte bli lika långrandig framöver...
Lev väl.
//OP
